Lite om vägnamnen på Bua Strand, nedtecknat av Ingemar Thorén

Hofgårds strandväg: Sedan urminnes tid den väg som bönderna tog hem sin tång till åkrars gödning. Vägen börjar vid Hofgården och slutar vid den bästa fångstplatsen för tång. Hofgården var skattehemman under gågna århundraden, dvs satte karl till rikets här eller flotta.

Tollviksvägen: Går utefter Tollvik, som var och är en naturlig hamn för bönders och strandsittares snipor.

Carl-Johans väg: Namnet efter grundaren och danaren av fritidsområdet Bua Strand, stadskamreraren Carl- Johan Nilsson, Borås,, som äras för sin framsynthet vid exploateringen av Bua Strand.

Fiskelia: Uppkallad för att minna om bönders och strandfiskares stig ner till stranden.

Kvarndammsvägen: Till erinran om de uppdämningar som gjordes för böndernas skvaltkvarnar. Dämmena låg på båda sidor om vägens västligaste del.

Pustekullevägen: Fordom kustfiskares gångväg ner till en naturhamn. På hemvägen med fångsten togs en liten vilostund ( pusta), just där vägen mynnar ut i Carl-Johans väg.

Utkiksvägen: Norr om vägen ligger en utkik, uppbyggd vid första världskriget för kustuppsyningsmännen.

Rullervägen: Vägen går intill ett klapperstensfält och slutar vid ett annat. Där fanns det alltid mycket tång; men ack vad besvärligt för tångforornas hästar och körkarlar på de runda kulstenarna.

Hägnestigen: Vägen leder fram till ett område som kallas hägnen eller hägnet. Svedjelandets gav muren=hägnet.

Bockastuevägen: På fastigheten 1:9 finns ”Bockastuan”, som på tre sidor har bergväggar. Med stor säkerhet använd av smugglare och luskerkarlar som tillfälligt ly. Muntligen har Ingemar berättat att namnet kom från den av havet framslipade grotta som finns i närheten. Grottan användes som fårhus då området betades och kallades då bockastugan som på dansk-halländska blir Bockastuen

Pumpstigen: Ligger vid ett pumphus för en vattentäkt.

Tångtäktsvägen: Bua by har aldrig haft bestämda dagar för tånghämtning som andra byar i Halland, och det var fritt för alla att hämta. Från hela häradet kom bönderna under hösten för att köra hem havsväxter av släktet Fucus för att förbättra jorden. I Nordisk Familjebok, 1920, står det: Till jordens gödsling insamlas landdrifven tång, i synnerhet blåstången, allmänt i kusttrakterna och har, sedan den stora onyttiga halten af koksalt uttvättats, ungefär samma gödselvärde som kreatursgödsel.


.